Att skriva ett blogginlägg
Att skriva en bra text är inte hur enkelt som helst. Den ska helst handla om något intressant som även väcker några frågor. Att jag inte har skrivit något på denna blogg kan just bero på det. Att jag inte har haft något intressant att berätta. Även fast mitt liv är hur intressant som helst, så kan man ibland bli tom på ord. Detta sommarlov har varit väldigt händelserikt för mig. Kan inte berätta allt eftersom mitt minne är ett minne blott, ja eller vad man säger. Har nog alzheimers... Men jag känner att jag vuxit som människa och det är väll det som är viktigast. GZZZZZ tänker alla där ute som har tråkigt och läser denna text just nu. Gud vad kul! Javisst är det roligt.
Just nu befinner jag mig på ett läger. Medelåldern på personerna som är på detta läger är nog 12 år eller något. Jag bor med 3 st 13-åringar. Jag kan ju ärligt säga att det är en stor skillnad om jag jämför hur det är att bo med min kompis som är 22. Det är väll inte så konstigt egentligen, men jag trodde verkligen inte skillnaden skulle vara såhär stor.
När jag åker på ett läger har jag med mig i princip bara träningskläder, inget annat. Kanske 3 tröjor som inte är träningskläder högst. Samma gäller min 22-åriga kompis. Men dessa halvt nyblivna tonåringar, herregud säger jag bara. 2 av tjejerna har med sig 20 toppar på 7 dagar, även klänning. En av de har med sig 4 parfymer och 10 nagellack, men inget nackellackborttagningsmedel. Smink är även medtaget av dessa tonåringar. När man är 13 ska man börja 7:an. När jag började 7:an bytte jag även stil och "växte upp", men jag använde inget smink, kanske en mascara jag fick av min mamma nån gång ibland, men helst inte. Dessa tonåringar använder kläder jag och mina vänner också brukar ha. De är 6 år yngre än oss, men gör allt för att se ut som oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hur kommer de klä sig och bete sig när de är i min ålder? Är det såhär världen kommer forma sig, att tillslut 8-åringar kommer klä sig som vuxna och bete sig som vuxna. Eller kommer alla sitta framför sin dyra iPhone eller iPad och bara prata med varandra via sociala medier.
Ibland önskar jag att jag levde under Emil i lönnebergas tid. Det verkade vara så mysigt och trevligt. Men den tiden hade väll också sina brister. Men folk talade i alla fall med varandra och alla hälsade glatt på de personer som de mötte. Nu lever många (även jag) i sin egna bubbla och tänker inte på andra. Det är så sorgligt. Vi vet att förhållandena i Afrika är dåliga, men vi gör ingenting åt det förens vi är där på plats och får se det med egna ögon. Rika blir bara rikare och fattigare blir bara fattigare. Vi strävar mot en jämställd värld, men det är väldigt få som tar tag i det på riktigt.
Just nu befinner jag mig på ett läger. Medelåldern på personerna som är på detta läger är nog 12 år eller något. Jag bor med 3 st 13-åringar. Jag kan ju ärligt säga att det är en stor skillnad om jag jämför hur det är att bo med min kompis som är 22. Det är väll inte så konstigt egentligen, men jag trodde verkligen inte skillnaden skulle vara såhär stor.
När jag åker på ett läger har jag med mig i princip bara träningskläder, inget annat. Kanske 3 tröjor som inte är träningskläder högst. Samma gäller min 22-åriga kompis. Men dessa halvt nyblivna tonåringar, herregud säger jag bara. 2 av tjejerna har med sig 20 toppar på 7 dagar, även klänning. En av de har med sig 4 parfymer och 10 nagellack, men inget nackellackborttagningsmedel. Smink är även medtaget av dessa tonåringar. När man är 13 ska man börja 7:an. När jag började 7:an bytte jag även stil och "växte upp", men jag använde inget smink, kanske en mascara jag fick av min mamma nån gång ibland, men helst inte. Dessa tonåringar använder kläder jag och mina vänner också brukar ha. De är 6 år yngre än oss, men gör allt för att se ut som oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hur kommer de klä sig och bete sig när de är i min ålder? Är det såhär världen kommer forma sig, att tillslut 8-åringar kommer klä sig som vuxna och bete sig som vuxna. Eller kommer alla sitta framför sin dyra iPhone eller iPad och bara prata med varandra via sociala medier.
Ibland önskar jag att jag levde under Emil i lönnebergas tid. Det verkade vara så mysigt och trevligt. Men den tiden hade väll också sina brister. Men folk talade i alla fall med varandra och alla hälsade glatt på de personer som de mötte. Nu lever många (även jag) i sin egna bubbla och tänker inte på andra. Det är så sorgligt. Vi vet att förhållandena i Afrika är dåliga, men vi gör ingenting åt det förens vi är där på plats och får se det med egna ögon. Rika blir bara rikare och fattigare blir bara fattigare. Vi strävar mot en jämställd värld, men det är väldigt få som tar tag i det på riktigt.
Jag har i alla fall bestämt mig för att bli marinbiolog och ta hand om den andra världen som finns under vattnet. Djuren som påverkar världen mer än vad vi tror. Jag hoppas att fler människor inser att vi lever bara en gång och att det är lika bra att vi gör det vi tycker är roligt och något som betyder, inte bara för oss, utan för hela mänskligheten.
Jag önskar att någon jävel får fler folk att inse vad som håller på att hända och att någon tar tag i det. Just för tillfället känns det inte så bra att vara en människa, jag är inte så stolt över att vara det.
Jag önskar att någon jävel får fler folk att inse vad som håller på att hända och att någon tar tag i det. Just för tillfället känns det inte så bra att vara en människa, jag är inte så stolt över att vara det.
